Att bita tillbaka

biting back

Den 12 september fanns min motion, som berörde familjen Solvarms fastighet Sikhall 1:20, på dagordningen hos Vänersborgs samhällsbyggnadsnämnd. Jag skrev motionen i april 2019.

Motionen avslutades med ett yrkande  Att – samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.

Hur det kändes efter nämndsmötet skrev jag om den 13 september

Den 16 september var protokollet klart och i det kunde man läsa om ärendet. Nämnden beslutade enligt förvaltningens förslag. Och nu frågar vän av ordning förstås – Vad var förvaltningens förslag? Förvaltningens förslag redovisades i en skrivelse daterad 2019-09-04. Förvaltningen föreslog ”Samhällsbyggnadsnämnden föreslås avslå förslagsställarens yrkan.” Förvaltningens skrivelse avslutades med en referens till 9 § i Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster (LAV) och hävdade att  ”§ 9 bedöms inte tillämpbar i detta fall”

För nämndemannen Bucci blev detta genast intressant då innebörden av nämndens beslut var att ärendet aldrig blev prövade i nämnden med hänvisning till att 9 §  LAV inte kunde användas på det sättet som jag anser att den kan användas. Fördjupning kring 9 § LAV finns i två av mina tidigare bloggar

När familjen Solvarm försökte väcka ett liknande ärendet i nämnden fick de inte. Inte heller fick de gehör hos förvaltningsrätten eller kammarrätten. I dagsläge vet jag ej om familjen Solvarm har bett Högsta Förvaltningsdomstolen titta på deras fall. Själv hade jag inte varit blyg då jag har precis lärt mig från Brexit processen att en högsta domstol kan läxa upp både premiärminister, regering och underdomstol.

Själv fick inte heller jag, som nämndledamot, ärendet prövad i nämnden. Jag står fast vid min åsikt att 9 § LAV medger att ärenden, som kan innebära inskränkningar av verksamhetsområden, kan prövas av den ansvarige politiska nämnd. Något annat vore egentligen absurd, hur annars har förvaltningen själv tänkt att kunna väcka sådana ärenden?

Enklast hade varit om majoriteten i nämnden hade beslutat om att inte inskränka verksamhetsområdet. Ett sådant beslut hade jag kunnat respektera även om jag inte höll med. Men majoriteten valde inte den vägen. Genom sitt val släppte majoriteten fram mig på vägen som jag nu har valt. Jag har valt att koppla från Vänersborgs kommunala tolkningen av 9 § LAV och istället koppla på domstolarnas tolkning.

I torsdags skickade jag in ett överklagande till Förvaltningsrätten i Göteborg.

Jag hoppas att det blir något för domstolen att bita i.

PS – Bilden visar en fish ghoulie som finns med i ghoulie filmerna. Jag vet inte om bilden föreställer vad som kan hända när man kopplar på det kommunala VA systemet eller om den föreställer vad som kan hända om man vill köra eget.

 

 

 

 

Flushed

down the toilet

Bilden föreställer hur jag kände mig igår eftermiddag vid halv tre tiden. Jag gissar att Vänersborgs f.d. kommundirektör Pascal Tshibanda kände sig på ett liknande sätt för 11 dagar sedan när han fick veta från våra tre kommunalråd att de saknade förtroende för hans ledarskap.( Jag tänkte utveckla mina tankar över den händelsen i en kommande blogg.)

För egen del representerar bilden hur det kändes efter att samhällsbyggnadsnämnden  tog ställning med röstsiffrorna 9-2 (tack Thomas Larsson i medborgarpartiet) mot min motion där jag försökte få politiken att låta familjen Solvarms fastighet Sikhall 1:20 få stå utanför det verksamhetsområdet för vatten och avlopp som den idag är tvingade in i. Detta trots att det är fullt möjligt att låta en fastighet komma från ett verksamhetsområde. Detta trots att Solvarms fastighet har en VA lösning som är bedömd av mark och miljödomstolen som bättre än kommunens egen VA lösning. Något som familjen Solvarm har blivit tvingade att bevisa till en juridiskt kostnad på över en halv miljon. En juridisk process som de hade kunnat sluppit från fall kommunen hade vid ett tidigare skede valt att låta deras fastighet få stå utanför verksamhetsområdet.

När vi ändå hade information om domen som Vänersborgs kommun ”tappade” till familjen Solvarm passade jag på att få ett klargörande om kommunen tänkte eventuellt överklaga och vem/vilka hade befogenheterna att ta ställning i frågan. Svaret är att förvaltningschefen har delegation på detta men eftersom han befinner sig på semester blir det politiken som avgör. Det kan då vara bra att veta att vår nämndsordförande har deklarerat att han har stor respekt för domstolsutslag plus att ett överklagandet inte fanns med på dagordningen igår. Domen kom den 2 september, sista dag att överklaga är 23 september.

Också intressant att domen från mark och miljödomstolen användes av förvaltningen och mina politiska motståndare som argument för att mitt förslag skulle ogillas då familjen Solvarm nu behövde inte betala. Alltså ingen lyhördhet för tanken att den som råkar ha en godtagbar VA lösning skall kunna få tillstånd en inskränkning vad gäller just deras fastighet. En inskränkning som jag menar skulle gälla bara så länge man har en godtagbar lösning eller tills det att någon i fastigheten vill hellre ansluta sig till det kommunala VA nätet.

Slutligen en uppmaning till individer med godtagbara VA lösningar som har hamnat i kommunala verksamhetsområden men som fortfarande vill köra eget. Testa med att ta kontakt med ansvariga VA politiker i era hemkommuner för att se om ni hittar någon som vill testa en motion om att få till stånd en verksamhetsområdesinskränkning för just er fastighet. Vem vet i just din kommun kanske det finns en politisk majoritet som är beredd att bifalla.

Sikhall 1:20 – att inskränka eller inte inskränka? That is the question!

hamlet

Ni som har vägarna förbi bloggen vet att jag har engagerat mig i frågan om inte fastigheten Sikhall 1:20 ( där familjen Solvarm bor) skall kunna få till en inskränkning av verksamhetsområdet för vatten och avlopp som omfattar just denna fastighet.

För över ett år sedan försökte Anders Solvarm att väcka ärendet i samhällsbyggnadsnämnden i Vänersborg. Nämnden med röstsiffror 9-2 valde att inte ta upp frågan för prövning. Ett beslut som överklagades till förvaltningsrätten och där rätten, över ett år senare, den 29 maj 2019 kom fram till att en enskild inte har rätt att väcka frågan om en inskränkning av ett verksamhetsområde. Jag måste säga att initialt förvånade detta mig då det betyder att lagen som den är skriven och som den tolkas innebär att en kommun kan fastställa ett större verksamhetsområde än vad kommunen är skyldig till och att ett sådant beslut inte kan angripas. Alltså teoretiskt kunde du som en enskild fastighetsägare boende vid sidan av allt vad samlad bebyggelse heter med din avloppsreningsanläggning som är en exakt kopia av den kommunala avloppsreningsverk (vi säger att du är en rik djävel med en kärlek för reningsverk) tas med i ett verksamhetsområde bara för att kommunen vill det. Som enskild kan du inte väcka frågan om en inskränkning även om det skulle vara uppenbart motiverat. För att frågan om en inskränkning för en enskilde skall kunna prövas fodras alltså att ärendet väckts av kommunen själv. Majoriteten av samhällsbyggnadsnämnden i mars 2018 var inte sugen att låta ärendet väckas, och kommunen har inte visat något intresse att väcka ärendet sedan dess. Inte tills yours truly sent omsider vaknade till tanken att jag kunde väcka ärendet i egenskap av att jag sitter med i samhällsbyggnadsnämnden. Jag formulerade denna tanke i april 2019, 6 veckor innan förvaltningsrätten hade sagt sitt.

Det var då jag skrev min motion till nämnden –  det jag skrev hittar du i Vårbruk i Lilleskogsdalen

Vid samhällsbyggnadsnämnden 2019-06-13 skulle min motion behandlas. Det var bara det att den tjänsteman som hade ansvar för att författa en tjänsteskrivelse hade valt att inte författa en tjänsteskrivelse för nämnden. Tjänstemannen hade istället valt att ställa juridiska frågor till jurister på grund av att ingenstans i vårt avlånga land har det hitintills tagits något beslut om en inskränkning av ett verksamhetsområde. I och för sig inte så konstigt om det tydligen är så illa att bara kommunerna själva kan väcka frågan.

Visst hade jag synpunkter när nämndens ordförande kontaktade mig några dagar innan sammanträdet för att informera mig om hur ärendet låg till. Initialt tänkte jag att det här var illa, riktigt illa då frågan om en inskränkning inte var nytt. Frågan hade försökts lyftas redan i mars 2018 bara det att frågan kom från någon som inte hade rätt (om man nu nöjer sig med förvaltningsrättens dom vilket jag verkligen hoppas att Anders Solvarm inte gör) att lyfta det .

När det är så här illa att behandlingen av en motion till nämnden bromsas upp av en tjänsteman som söker efter juridisk vägledning så tänkte jag att nämnden kan göra båda honom och branschorganisationen Svenskt Vatten en tjänst. Vi skulle kunna ha tagit beslut i nämnden utan en tjänsteskrivelse och sedan hade den som ifrågasätter lagligheten av beslutet kunnat i sin tur överklagat till förvaltningsrätten.

Men jag är pragmatiker, jag har förståelse för att det kan inträffa omständigheter som gör att en tjänsteskrivelse inte ligger på bordet. Jag har förståelse att det kan finnas nämndledamöter som behöver ventilera frågan inom sina partigrupper innan de landar i vilken inställning de vill ha till frågan om en inskränkning eller ej för Sikhall 1:20. Jag driftade därför tanken till nämndens ordförande att vi skulle kunna ge tjänstemannen fram tills nästa sammanträdet i september för att författa en tjänsteskrivelse plus att vi säger att nämnden kommer att fatta beslut i ärendet oavsett om det finns en tjänsteskrivelse på bordet eller ej.

Så blev också beslutet i nämnden.

Nu gäller det, att fram till 12 september 2019, för 10 nämndledamöter (10? en av de 11 ledamöter vet redan idag hur han tänker rösta) att komma fram till deras svar till frågan – att inskränka eller inte inskränka?

Och för att hjälpa de 10 på vägen här är återigen texten från §9 Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster

9 §   Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.

och lägg noga på minnet för att en inskränkning skall kunna medges behöver den enskilda anläggningen kunna godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljö. Den enskilda anläggningen behöver inte vara en bättre anläggning an den kommunala, den behöver inte heller vara en likvärdig anläggning.

Sikhall 1:20s anläggning är godtagbar, det finns det beslut på och mig veterligen blev inte det beslut överklagat av någon.

Vårbruk i Lilleskogsdalen

slam

I samband med att jag formulerade mitt förra inlägg om Hållbar ekoturism i ett glasskal började jag också fundera på vad jag kunde göra för att bringa klarhet i frågan som ägarna till Sikhall 1:20 försökte ställa för lite över ett år sedan – typ har Sikhall 1:20 en VA anläggning som är tillräcklig godtagbar för att Vänersborgs kommun skall medge en inskränkning av det kommunala verksamhetsområde för VA.

Läs gärna – Det sket sig – ärendet Solvarm var för hett

Lite över ett år senare, efter att ha sparkat mig själv över att inte ha tänkt på det tidigare, har jag i egenskap av ledamot i samhällsbyggnadsnämnden skrivit en motion till min nämnd där jag ber att nämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.

Motionens brödtext

2018-03-22 tog samhällsbyggnadsnämnden, med röstsiffror 9-2, beslut att avvisa en ansökan från ägarna till fastighet Sikhall 1:20 i den del som gäller inskränkning av verksamhetsområde enligt 9 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster. Nämnden menade att fastighetsägaren inte var behörig att initiera en inskränkning. Huruvida nämndens bedömning var korrekt är föremål för prövning i förvaltningsrätten i Göteborg mål 4467-18. Rätten kommer antingen fram till att fastighetsägaren är behörig att initiera en inskränkning – i vilket fall ärendet kommer tillbaka till nämnden för en prövning. Alternativt kommer rätten fram till att fastighetsägaren inte var behörig – i vilket fall får vi inte veta om Sikhall 1:20s VA anläggning är acceptabel nog för att motivera en inskränkning. I alla fall om inte någon nyfiken i nämnden väljer att väcka frågan i ett sådant läge.

För att spara tid och för att få fram ett beslut i sakfrågan yrkar jag

Att – samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.

Idag på nämndens aprilmöte togs min motion upp och överlämnades till förvaltningen för beredning. När ärendet sedan avgörs i nämnden bör vi få ett beslut i sakfrågan om Sikhall 1:20s VA anläggning är acceptabel nog för att motivera en inskränkning av ett verksamhetsområde.

Något som jag lärde mig på dagens nämnd var att slammet från det kommunala reningsverket innehåller för mycket krom för att kunna spridas på åkrarna. Innebörden av detta måste bli att skiten som slamsugs från de enskilda VA anläggningar inte heller kan spridas på åkrarna oavsett om dess kromhalter skulle underskrida gränsvärden eftersom all slam hamnar hos reningsverket som i sin tur levererar det för deponi till Ragn-Sells i Heljestorp. I detta avseendet kan jag inte komma fram till annat än att slamhantering stinker när eventuell nyttigt slam görs om till onyttigt slam.

Ytterligare en sak fick jag reda på och det är vad kostnaden skulle vara om man lade en VA ledning upp till Bergagården när man ändå jobbar med att dra kommunalt VA längst Lilleskogsdalen – kalkylen som hade tagits fram för något år sedan landade tydligen på 3,5 mkr. Jag vet inte vad 3,5 mkr skulle kunna finansiera i form av en uppskalad VA lösning inspirerad av familjen Solvarms system men kanske skulle det bli någon krona över till ett glashus inramat hotell.

Och till sist glöm inte huvudförhandlingen i Mark- och miljödomstolen i målet mellan Anders Solvarm och Vänersborgs kommun den 23 och 24 april i Vänersborgs tingsrätt. Vi kanske ses.

Uppdatering på det sista – Det verkar som om nästa veckas huvudförhandling är inställd på kommunens begäran