Bo Carlsson kände sig ”något vilseledd”

RAÄ 105

 

Den 7 december 2017 publicerade tidningen GT en artikel om Bo Carlssons gärning efter att han hade blivit fällt för brott mot kulturmiljölagen för första gången. I artikeln finns följande citat av kommunalrådet  – Jag kommer inte gräva på det viset igen. Aldrig någonsin, säger kommunalrådet i Vänersborg.

Aldrig någonsin igen, ord och inga visor.

Den 20 juni 2019 landade en stämningsansökan hos Tingsrätten i Vänersborg med följande gärningsbeskrivning Bo Karlsson har under tiden oktober 2017 till och med den 3 januari 2018 såsom lagfaren ägare (½) till fastigheten Hallstorp 1:7, Vänersborgs kommun uppsåtligen eller av oaktsamhet själv eller tillsammans med annan olovligen rubbat, tagit bort, grävt ur, täckt över eller på annat sätt ändrat eller skadat delar av den på fastigheten belägna fornlämningen RAÄ Gestad 105:1.

Jag har hört i andra sammanhang, nu senast i fullmäktigedebatten kring ansvarsfrågan för kommunhusrenoveringen, att personer måste få lov att lära sig från sina misstag. Men om man inte lär sig?

Att söka tillstånd för att få lov att göra ingrepp på fornlämningen RAÄ Gestad 105:1 varför fanns inte det på kartan gång nummer 2? Bo Carlsson sade ju själv till TTELA i december 2017 – Jag har gjort ett formellt fel i att jag började gräva innan jag hade frågat om lov.

I polisförhöret togs upp samma tråd. Följande är direkt citerad från första polisförhör med Bo Carlsson den 23 januari 2019.

När förhörsledaren tar upp om det Länsstyrelsen hur vida Bo tog kontakt med Länsstyrelsen i detta nya ärende så säger han att det blev helt enkelt inte av vid det här tillfället och han erinrar förhörsledaren om det förra ärendet då han hade kontakt med en person på Länsstyrelsen vilket han idag inte har namnet på och den känslan han fick av den tjänstemannen på Länsstyrelsen var att det här första tillfället då var mer bagatellartat och i det samtalet så kände sig Bo något vilseledd och att det inte var så allvarligt med impedimentet vid vägen utan det gick mycket väl att snyggat till på det sättet som man hade tänkt. Här efter så har det helt enkelt inte blivit av vid andra tillfället att kontakta Länsstyrelsen men Bo säger vid det här förhörstillfället att det finns anledning nu vid situationen som är nu att ta kontakt med Länsstyrelsen och dom får helt enkelt komma ut och titta på det lilla impedimentet vid vägen och mer då avgöra hur det hela är en skada eller om det är bagatellartat som Bo vill första tillfället uppfattat det från Länsstyrelsen.

Själv tror inte jag att kulturmiljöenheten hos länsstyrelsen Västra Götaland län har anställda som bagatelliserar misstänkta fornminnesbrott och som vilseleder när de informerar. Tyvärr känner jag till andra som både bagatelliserar fornminnesbrott och som vilseleder när de informerar. Hur Boris Johnson ställer sig till fornminnesbrott vet jag dock inte.

 

 

 

Annonser

Sikhall 1:20 – att inskränka eller inte inskränka? That is the question!

hamlet

Ni som har vägarna förbi bloggen vet att jag har engagerat mig i frågan om inte fastigheten Sikhall 1:20 ( där familjen Solvarm bor) skall kunna få till en inskränkning av verksamhetsområdet för vatten och avlopp som omfattar just denna fastighet.

För över ett år sedan försökte Anders Solvarm att väcka ärendet i samhällsbyggnadsnämnden i Vänersborg. Nämnden med röstsiffror 9-2 valde att inte ta upp frågan för prövning. Ett beslut som överklagades till förvaltningsrätten och där rätten, över ett år senare, den 29 maj 2019 kom fram till att en enskild inte har rätt att väcka frågan om en inskränkning av ett verksamhetsområde. Jag måste säga att initialt förvånade detta mig då det betyder att lagen som den är skriven och som den tolkas innebär att en kommun kan fastställa ett större verksamhetsområde än vad kommunen är skyldig till och att ett sådant beslut inte kan angripas. Alltså teoretiskt kunde du som en enskild fastighetsägare boende vid sidan av allt vad samlad bebyggelse heter med din avloppsreningsanläggning som är en exakt kopia av den kommunala avloppsreningsverk (vi säger att du är en rik djävel med en kärlek för reningsverk) tas med i ett verksamhetsområde bara för att kommunen vill det. Som enskild kan du inte väcka frågan om en inskränkning även om det skulle vara uppenbart motiverat. För att frågan om en inskränkning för en enskilde skall kunna prövas fodras alltså att ärendet väckts av kommunen själv. Majoriteten av samhällsbyggnadsnämnden i mars 2018 var inte sugen att låta ärendet väckas, och kommunen har inte visat något intresse att väcka ärendet sedan dess. Inte tills yours truly sent omsider vaknade till tanken att jag kunde väcka ärendet i egenskap av att jag sitter med i samhällsbyggnadsnämnden. Jag formulerade denna tanke i april 2019, 6 veckor innan förvaltningsrätten hade sagt sitt.

Det var då jag skrev min motion till nämnden –  det jag skrev hittar du i Vårbruk i Lilleskogsdalen

Vid samhällsbyggnadsnämnden 2019-06-13 skulle min motion behandlas. Det var bara det att den tjänsteman som hade ansvar för att författa en tjänsteskrivelse hade valt att inte författa en tjänsteskrivelse för nämnden. Tjänstemannen hade istället valt att ställa juridiska frågor till jurister på grund av att ingenstans i vårt avlånga land har det hitintills tagits något beslut om en inskränkning av ett verksamhetsområde. I och för sig inte så konstigt om det tydligen är så illa att bara kommunerna själva kan väcka frågan.

Visst hade jag synpunkter när nämndens ordförande kontaktade mig några dagar innan sammanträdet för att informera mig om hur ärendet låg till. Initialt tänkte jag att det här var illa, riktigt illa då frågan om en inskränkning inte var nytt. Frågan hade försökts lyftas redan i mars 2018 bara det att frågan kom från någon som inte hade rätt (om man nu nöjer sig med förvaltningsrättens dom vilket jag verkligen hoppas att Anders Solvarm inte gör) att lyfta det .

När det är så här illa att behandlingen av en motion till nämnden bromsas upp av en tjänsteman som söker efter juridisk vägledning så tänkte jag att nämnden kan göra båda honom och branschorganisationen Svenskt Vatten en tjänst. Vi skulle kunna ha tagit beslut i nämnden utan en tjänsteskrivelse och sedan hade den som ifrågasätter lagligheten av beslutet kunnat i sin tur överklagat till förvaltningsrätten.

Men jag är pragmatiker, jag har förståelse för att det kan inträffa omständigheter som gör att en tjänsteskrivelse inte ligger på bordet. Jag har förståelse att det kan finnas nämndledamöter som behöver ventilera frågan inom sina partigrupper innan de landar i vilken inställning de vill ha till frågan om en inskränkning eller ej för Sikhall 1:20. Jag driftade därför tanken till nämndens ordförande att vi skulle kunna ge tjänstemannen fram tills nästa sammanträdet i september för att författa en tjänsteskrivelse plus att vi säger att nämnden kommer att fatta beslut i ärendet oavsett om det finns en tjänsteskrivelse på bordet eller ej.

Så blev också beslutet i nämnden.

Nu gäller det, att fram till 12 september 2019, för 10 nämndledamöter (10? en av de 11 ledamöter vet redan idag hur han tänker rösta) att komma fram till deras svar till frågan – att inskränka eller inte inskränka?

Och för att hjälpa de 10 på vägen här är återigen texten från §9 Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster

9 §   Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.

och lägg noga på minnet för att en inskränkning skall kunna medges behöver den enskilda anläggningen kunna godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljö. Den enskilda anläggningen behöver inte vara en bättre anläggning an den kommunala, den behöver inte heller vara en likvärdig anläggning.

Sikhall 1:20s anläggning är godtagbar, det finns det beslut på och mig veterligen blev inte det beslut överklagat av någon.

Hållbar ekoturism i ett glasskal

world_in_a_nutshell

Igår hade kommunstyrelsen i Vänersborg sammanträde och det blev fart på mina tankar på ett sätt som ingen annan på mötet skulle kunna drömma om. Försök nu att hänga med.

Resan startar med informationspunkten från de kommunala bolagen. Från Hunneberg Kungajakt och viltmuseum AB:s information tar jag ingredienserna att man vill utveckla besöksnäringen på berget, att man vill förbättra vatten- och avloppsystemen och att Sveaskog vill göra sig av med mark vid Bergagården.

Från Fastighets AB Vänersborgs information tar jag ingrediensen att de är införstådda med att vatten- och avloppsfrågan uppe på berget behöver lösas och att de har kalkyler på detta – kan nämnas att bolaget också är museets hyresvärd.

Till dessa ingredienser lägger jag till tidigare kännedom från mina politiska uppdrag om att Grästorps kommun har varit drivande i att vilja få till stånd hotellverksamhet uppe på berget plus att samhällsbyggnadsförvaltningen är i startgroparna för att dra vatten- och avloppsledningar längs Lilleskogsdalen.

Låt mig här skissa ett framtida scenario där vatten- och avloppsledningar dras fram till Bergagården, Vänersborgs kommun köper mark av Sveaskog och att ett detaljplanearbete görs som medger hotellverksamhet m.m. En intressant vision verkar kunna vara på gång men så tänkte jag att jag blandar i ytterligare några ingredienser för att se om inte jag kunde få ihop någonting som skulle kunna vara lite sådär lagom svenskt världsunik. Typ i nivån med ishotellet i Jukkasjärvi fast en varmare variant.

Vad behövde jag då för ytterligare ingredienser? Jag tar en styck Vänersborgs vision, just den delen där vi vill betona hållbarhet, och slutligen tar jag min kunskap inhämtad från ett styck politiskt prestigeladdat vatten- och avloppsärende som heter Sikhall 1:20 alternativt Solvarm vilket namn ni nu föredrar.

Jag skär bort alla tankar på en kommunal VA-avstickare upp till Bergagården och ersätter dessa med ett ekologiskt hållbart VA-system inspirerat av Anders Solvarms pionjärarbete inom området. Vi dimensionerar det så att det kan hantera ett museum, ett hotell, en restaurang plus lite till. Lite till då jag räknar med att miljömedvetna och övriga nyfikna vill ta en drink eller en matbit på en takterrass omgivna av medelhavsklimat och växtlighet, kanske till bakgrundsljudet av rinnande vatten, allt inramat under ett glastak. En glastakslösning som också är inspirerad av Anders Solvarms fastighet Sikhall 1:20.

Jag skulle vilja se Anders Solvarm inkopplad som konsult på ett sådant här visionärt projekt. Jag vet inte om han skulle vara intresserad med tanke på att kommunen väljer en linje som innebär juridiska tvister med honom istället för tillmötesgående och förståelse för en unik och hållbar VA anläggning, en anläggning som är godtagbar med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljö.

 

 

 

Come on spit it out already

Multi-Ethnic Group of People and Community Concepts

This one is in English so please bear with me.

Unfortunately or maybe fortunately, depending on your perspective, i do not often find myself writing here anymore. So why today?

This ball started rolling on monday when my political colleague Stefan Kärvling wrote a blog with the title ”Vänersborgs kommundirektör utsatt för rasism” . It was about an incident that our council chief executive had chosen to write about on his blog. He chose the title Plötsligt var jag bara en neger . I´ve met the guy through my role on the executive board of the council, cannot say that I know him but I can say that I like him. I read his words and felt that must have been a sad thing to have experienced. On monday I left it at that. On tuesday I read Stefan Kärvlings next blog Dåligt bemötande i Vänersborg? which was about a question that the leader of the opposition Gunnar Lidell was posing to the leader of the council Marie Dahlin to be answered at wednesdays full council meeting. His question was about whether or not there was any sort of framework and guidelines that could help deal with politicians that behaved inconsiderately. Suddenly the latent journalist in me woke up. I was being given pieces of a puzzle. My conclusion some politician in our council must have insulted our chief executive. Which party could that person represent? I am going to admit my first thoughts went to the Swedish Democrats.

Before the meeting our party of the left had a group meeting to run through the agenda. When we got to Gunnar Lidells question I asked if we had any background which explained why the question was being posed. I started to get an answer then someone else said that they felt that the explanation should not be given. So I was left none the wiser. Hmm! Later on the journalist in me made a point of finding out the background behind the question. The information also explained who was behind one of the occasions when our council chief executive has been belittled because of his darker skin pigmentation.

The person behind the derogatory term?

The person behind the term is the leader of our council – Marie Dahlin

If this person is same unnamed person that is referred to by Gunnar Lidell in his latest question I can honestly say I do not know, but I certainly hope that someone will spit out already the name of that politician. Politicians who carry themselves in these ways do not deserve to be representatives of our communities.