Bo Carlsson kände sig ”något vilseledd”

RAÄ 105

 

Den 7 december 2017 publicerade tidningen GT en artikel om Bo Carlssons gärning efter att han hade blivit fällt för brott mot kulturmiljölagen för första gången. I artikeln finns följande citat av kommunalrådet  – Jag kommer inte gräva på det viset igen. Aldrig någonsin, säger kommunalrådet i Vänersborg.

Aldrig någonsin igen, ord och inga visor.

Den 20 juni 2019 landade en stämningsansökan hos Tingsrätten i Vänersborg med följande gärningsbeskrivning Bo Karlsson har under tiden oktober 2017 till och med den 3 januari 2018 såsom lagfaren ägare (½) till fastigheten Hallstorp 1:7, Vänersborgs kommun uppsåtligen eller av oaktsamhet själv eller tillsammans med annan olovligen rubbat, tagit bort, grävt ur, täckt över eller på annat sätt ändrat eller skadat delar av den på fastigheten belägna fornlämningen RAÄ Gestad 105:1.

Jag har hört i andra sammanhang, nu senast i fullmäktigedebatten kring ansvarsfrågan för kommunhusrenoveringen, att personer måste få lov att lära sig från sina misstag. Men om man inte lär sig?

Att söka tillstånd för att få lov att göra ingrepp på fornlämningen RAÄ Gestad 105:1 varför fanns inte det på kartan gång nummer 2? Bo Carlsson sade ju själv till TTELA i december 2017 – Jag har gjort ett formellt fel i att jag började gräva innan jag hade frågat om lov.

I polisförhöret togs upp samma tråd. Följande är direkt citerad från första polisförhör med Bo Carlsson den 23 januari 2019.

När förhörsledaren tar upp om det Länsstyrelsen hur vida Bo tog kontakt med Länsstyrelsen i detta nya ärende så säger han att det blev helt enkelt inte av vid det här tillfället och han erinrar förhörsledaren om det förra ärendet då han hade kontakt med en person på Länsstyrelsen vilket han idag inte har namnet på och den känslan han fick av den tjänstemannen på Länsstyrelsen var att det här första tillfället då var mer bagatellartat och i det samtalet så kände sig Bo något vilseledd och att det inte var så allvarligt med impedimentet vid vägen utan det gick mycket väl att snyggat till på det sättet som man hade tänkt. Här efter så har det helt enkelt inte blivit av vid andra tillfället att kontakta Länsstyrelsen men Bo säger vid det här förhörstillfället att det finns anledning nu vid situationen som är nu att ta kontakt med Länsstyrelsen och dom får helt enkelt komma ut och titta på det lilla impedimentet vid vägen och mer då avgöra hur det hela är en skada eller om det är bagatellartat som Bo vill första tillfället uppfattat det från Länsstyrelsen.

Själv tror inte jag att kulturmiljöenheten hos länsstyrelsen Västra Götaland län har anställda som bagatelliserar misstänkta fornminnesbrott och som vilseleder när de informerar. Tyvärr känner jag till andra som både bagatelliserar fornminnesbrott och som vilseleder när de informerar. Hur Boris Johnson ställer sig till fornminnesbrott vet jag dock inte.

 

 

 

Annonser

Dessa vildsvin

vildsvin

För en vecka sedan läste jag i lokaltidningen TTELA att Vänersborgs kommunalråd Bo Carlsson (C) har åter åtalats misstänkt för fornminnesbrott.

I december 2017 fick han ett strafföreläggande och böter för ett ingrepp som gjordes 2016. På frågan då från TTELA om han kände ånger? svarade han – Det var dumt gjort, så enkelt är det. Och jag hade aldrig gjort det om jag kände till detta. Till reportern medgav han också – Jag har gjort ett formellt fel i att jag började gräva innan jag hade frågat om lov.

Och så var det då dags igen att begå samma brott mot kulturmiljölagen. Något som han skulle aldrig hade gjort om han hade känt till detta och där förra gången han erkände hans enda misstag var att inte begära tillstånd innan han började gräva.

För en nämndeman vid Vänersborgs Tingsrätt (vilken jag råka vara) lät det hela smått otroligt och värre blev det de efterföljande dagarna när jag följde TTELAs uppföljande artiklar där de frågade Centerpartiets lokalföreningens ordförande Ingvar Håkansson för sina kommentarer. Ingvar Håkansson inleder med – Först och främst tycker jag vi ska se om han är skyldig eller inte och i det kan jag instämma, rättsväsendet måste få säga sitt om det misstänkta fornlämningsbrott men varför Ingvar direkt efteråt komma med denna kommentar – Jag tycker du ska ta reda på vad Vattenfall hållit på med i det aktuella området, Jag tror inte uppgifterna stämmer. Det är inte alltid man kan lita på utredningar om vi nu skulle låta rättvisan ha sin gång?

Och så Bo Carlssons egna kommentarer till TTELA om åtalet – Jag har ingenting att säga om det. Åtalet som du pratar om är en nyhet för mig – Men det ska jag säga att det såg bedrövligt ut vid fornminnesplatserna. Alla slänger skräp där. På omgivande mark bedrivs växelbruk. När den använts för bete har fem av mina kor fått i sig aluminiumburkar och dött.

Kommentarerna om Vattenfall och 5 döda kor lät spännande och med det begärde nämndeman Bucci ut dagboksbladet, stämningsansökan och förundersökningsprotokollet från Tingsrätten i Vänersborg och den grävande journalisten i mig åter väcktes till liv.

  1. För det första kan jag slå fast att i de två förhören med Bo Carlsson förekommer ingen uppgift om Vattenfall – ledsen Ingvar Håkansson där blåste din dimridå för media bort.
  2. För det andra kan jag slå fast att det inte förekommer någon uppgift om några 5 döda kor. inte en enda död ko – ledsen Bo Carlsson där blåste din dimridå bort. Jag kan dock bekräfta att aluminiumburkar och en ko förekommer då han i förhör lyfter särskilt fram detta med aluminiumburkar som är så farligt när folk slänger i och med att det är fåglar som flyttar det och tar det och kastar det i väg så en ko som får det i magen och vilket oftast är plågsam död.
  3. För det tredje kan vi slå fast att Bo Carlsson blev underrättad den 31 maj 2019 samt fick ett ex. av förundersökningsprotokollet via mail. Det blev ej någon erinran från hans sida.
  4. För det fjärde kan vi slå fast att Bo Carlsson menar –det ser ut som att det är vildsvin som har bökat i marken och här har man då enligt Bo dragit en harv över området att det helt enkelt slätat till det så att det har blivit snyggt.

Men kanske det mest spännande som jag tyckte framkom från förundersökningsprotokollet var att brottsrubriceringen för utredningen hette grovt fornminnesbrott. Detta kan jämföras med uppgifterna i själva stämningsansökan som talar om fornminnesbrott och bråttom på grund av risk för preskription. Skillnaden då  på straffskalan mellan fornminnesbrott och grovt fornminnesbrott. Normalgraden kan ge böter eller fängelse upp till 6 månader, denna brott har en preskriptionstid på två år. Grovt brott ger fängelse upp till fyra år, grovt brott har därför en preskriptionstid på 10 år.

Vad göra när man har klart för sig allvaret i detta och inte väljer att bagatellisera bort det som vissa andra politiska företrädare väljer att göra? Ja du, skriva en blogg kanske.

Jag tycker också att det är rimligt att lyfta fram det som skedde i september 2017 beträffande fullmäktigeledamoten Abdullahi Hassan Moalin (MP), som då åtalades för bokföringsbrott. Miljöpartiet i Vänersborg körde inte med dimridåer och bagatellisering och Moalin fick ta time-out från sina uppdrag som han sedan lämnade. Han fick sedan en villkorlig dom och dagsböter.

Och för att hålla vildsvinen borta? Elstängsel fungerar bra mot vildsvinen som vistas i Lilleskogsdalen. Jaga går ju också.

 

Sikhall 1:20 – att inskränka eller inte inskränka? That is the question!

hamlet

Ni som har vägarna förbi bloggen vet att jag har engagerat mig i frågan om inte fastigheten Sikhall 1:20 ( där familjen Solvarm bor) skall kunna få till en inskränkning av verksamhetsområdet för vatten och avlopp som omfattar just denna fastighet.

För över ett år sedan försökte Anders Solvarm att väcka ärendet i samhällsbyggnadsnämnden i Vänersborg. Nämnden med röstsiffror 9-2 valde att inte ta upp frågan för prövning. Ett beslut som överklagades till förvaltningsrätten och där rätten, över ett år senare, den 29 maj 2019 kom fram till att en enskild inte har rätt att väcka frågan om en inskränkning av ett verksamhetsområde. Jag måste säga att initialt förvånade detta mig då det betyder att lagen som den är skriven och som den tolkas innebär att en kommun kan fastställa ett större verksamhetsområde än vad kommunen är skyldig till och att ett sådant beslut inte kan angripas. Alltså teoretiskt kunde du som en enskild fastighetsägare boende vid sidan av allt vad samlad bebyggelse heter med din avloppsreningsanläggning som är en exakt kopia av den kommunala avloppsreningsverk (vi säger att du är en rik djävel med en kärlek för reningsverk) tas med i ett verksamhetsområde bara för att kommunen vill det. Som enskild kan du inte väcka frågan om en inskränkning även om det skulle vara uppenbart motiverat. För att frågan om en inskränkning för en enskilde skall kunna prövas fodras alltså att ärendet väckts av kommunen själv. Majoriteten av samhällsbyggnadsnämnden i mars 2018 var inte sugen att låta ärendet väckas, och kommunen har inte visat något intresse att väcka ärendet sedan dess. Inte tills yours truly sent omsider vaknade till tanken att jag kunde väcka ärendet i egenskap av att jag sitter med i samhällsbyggnadsnämnden. Jag formulerade denna tanke i april 2019, 6 veckor innan förvaltningsrätten hade sagt sitt.

Det var då jag skrev min motion till nämnden –  det jag skrev hittar du i Vårbruk i Lilleskogsdalen

Vid samhällsbyggnadsnämnden 2019-06-13 skulle min motion behandlas. Det var bara det att den tjänsteman som hade ansvar för att författa en tjänsteskrivelse hade valt att inte författa en tjänsteskrivelse för nämnden. Tjänstemannen hade istället valt att ställa juridiska frågor till jurister på grund av att ingenstans i vårt avlånga land har det hitintills tagits något beslut om en inskränkning av ett verksamhetsområde. I och för sig inte så konstigt om det tydligen är så illa att bara kommunerna själva kan väcka frågan.

Visst hade jag synpunkter när nämndens ordförande kontaktade mig några dagar innan sammanträdet för att informera mig om hur ärendet låg till. Initialt tänkte jag att det här var illa, riktigt illa då frågan om en inskränkning inte var nytt. Frågan hade försökts lyftas redan i mars 2018 bara det att frågan kom från någon som inte hade rätt (om man nu nöjer sig med förvaltningsrättens dom vilket jag verkligen hoppas att Anders Solvarm inte gör) att lyfta det .

När det är så här illa att behandlingen av en motion till nämnden bromsas upp av en tjänsteman som söker efter juridisk vägledning så tänkte jag att nämnden kan göra båda honom och branschorganisationen Svenskt Vatten en tjänst. Vi skulle kunna ha tagit beslut i nämnden utan en tjänsteskrivelse och sedan hade den som ifrågasätter lagligheten av beslutet kunnat i sin tur överklagat till förvaltningsrätten.

Men jag är pragmatiker, jag har förståelse för att det kan inträffa omständigheter som gör att en tjänsteskrivelse inte ligger på bordet. Jag har förståelse att det kan finnas nämndledamöter som behöver ventilera frågan inom sina partigrupper innan de landar i vilken inställning de vill ha till frågan om en inskränkning eller ej för Sikhall 1:20. Jag driftade därför tanken till nämndens ordförande att vi skulle kunna ge tjänstemannen fram tills nästa sammanträdet i september för att författa en tjänsteskrivelse plus att vi säger att nämnden kommer att fatta beslut i ärendet oavsett om det finns en tjänsteskrivelse på bordet eller ej.

Så blev också beslutet i nämnden.

Nu gäller det, att fram till 12 september 2019, för 10 nämndledamöter (10? en av de 11 ledamöter vet redan idag hur han tänker rösta) att komma fram till deras svar till frågan – att inskränka eller inte inskränka?

Och för att hjälpa de 10 på vägen här är återigen texten från §9 Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster

9 §   Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.

och lägg noga på minnet för att en inskränkning skall kunna medges behöver den enskilda anläggningen kunna godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljö. Den enskilda anläggningen behöver inte vara en bättre anläggning an den kommunala, den behöver inte heller vara en likvärdig anläggning.

Sikhall 1:20s anläggning är godtagbar, det finns det beslut på och mig veterligen blev inte det beslut överklagat av någon.

Vårbruk i Lilleskogsdalen

slam

I samband med att jag formulerade mitt förra inlägg om Hållbar ekoturism i ett glasskal började jag också fundera på vad jag kunde göra för att bringa klarhet i frågan som ägarna till Sikhall 1:20 försökte ställa för lite över ett år sedan – typ har Sikhall 1:20 en VA anläggning som är tillräcklig godtagbar för att Vänersborgs kommun skall medge en inskränkning av det kommunala verksamhetsområde för VA.

Läs gärna – Det sket sig – ärendet Solvarm var för hett

Lite över ett år senare, efter att ha sparkat mig själv över att inte ha tänkt på det tidigare, har jag i egenskap av ledamot i samhällsbyggnadsnämnden skrivit en motion till min nämnd där jag ber att nämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.

Motionens brödtext

2018-03-22 tog samhällsbyggnadsnämnden, med röstsiffror 9-2, beslut att avvisa en ansökan från ägarna till fastighet Sikhall 1:20 i den del som gäller inskränkning av verksamhetsområde enligt 9 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster. Nämnden menade att fastighetsägaren inte var behörig att initiera en inskränkning. Huruvida nämndens bedömning var korrekt är föremål för prövning i förvaltningsrätten i Göteborg mål 4467-18. Rätten kommer antingen fram till att fastighetsägaren är behörig att initiera en inskränkning – i vilket fall ärendet kommer tillbaka till nämnden för en prövning. Alternativt kommer rätten fram till att fastighetsägaren inte var behörig – i vilket fall får vi inte veta om Sikhall 1:20s VA anläggning är acceptabel nog för att motivera en inskränkning. I alla fall om inte någon nyfiken i nämnden väljer att väcka frågan i ett sådant läge.

För att spara tid och för att få fram ett beslut i sakfrågan yrkar jag

Att – samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.

Idag på nämndens aprilmöte togs min motion upp och överlämnades till förvaltningen för beredning. När ärendet sedan avgörs i nämnden bör vi få ett beslut i sakfrågan om Sikhall 1:20s VA anläggning är acceptabel nog för att motivera en inskränkning av ett verksamhetsområde.

Något som jag lärde mig på dagens nämnd var att slammet från det kommunala reningsverket innehåller för mycket krom för att kunna spridas på åkrarna. Innebörden av detta måste bli att skiten som slamsugs från de enskilda VA anläggningar inte heller kan spridas på åkrarna oavsett om dess kromhalter skulle underskrida gränsvärden eftersom all slam hamnar hos reningsverket som i sin tur levererar det för deponi till Ragn-Sells i Heljestorp. I detta avseendet kan jag inte komma fram till annat än att slamhantering stinker när eventuell nyttigt slam görs om till onyttigt slam.

Ytterligare en sak fick jag reda på och det är vad kostnaden skulle vara om man lade en VA ledning upp till Bergagården när man ändå jobbar med att dra kommunalt VA längst Lilleskogsdalen – kalkylen som hade tagits fram för något år sedan landade tydligen på 3,5 mkr. Jag vet inte vad 3,5 mkr skulle kunna finansiera i form av en uppskalad VA lösning inspirerad av familjen Solvarms system men kanske skulle det bli någon krona över till ett glashus inramat hotell.

Och till sist glöm inte huvudförhandlingen i Mark- och miljödomstolen i målet mellan Anders Solvarm och Vänersborgs kommun den 23 och 24 april i Vänersborgs tingsrätt. Vi kanske ses.

Uppdatering på det sista – Det verkar som om nästa veckas huvudförhandling är inställd på kommunens begäran