Äggcellent – Bergagårdens påskägg kom till rätta

easter-eggs

Hurra! Bergagårdens gömda påskägg kom fram. Några dagar innan kommunfullmäktiges behandling av Fastighet AB Vänersborgs (FABV) eventuella köp av Bergagården plockades det fram ett par handlingar som gjordes tillgängliga för oss som skall besluta i ärendet.

Den första handlingen kan jag kalla för påskägget till både Gunnar Lidell och James som heter så fint som – Sammanställning okulärbesiktning KV Hunneberg 1_7_4

Det påskägget innehåller kostnadsbedömningar för vatten och avlopp (VA) samt övriga till synes nödvändiga underhållsåtgärder. Prislappen för VA delen är antingen en 7,3 miljoner kronors lösning med kommunala ledningar eller en 110 tusen kronors på plats samhällsekonomisk lösning med infiltrationsanläggning. Prislappen för övriga nödvändiga insatser är 565 tusen kronor. Detta påskägg kläcktes den 13 mars 2020 av Vdn för FABV. Varför bedömdes dess innehåll att inte vara av vikt för oss i kommunstyrelsen (KS) som fattade beslut om Bergagården den 25 mars 2020?  Yolk guess is as good as mine…

Den andra handlingen kallar jag för påskägget till James och den heter så fint som – VA och Fiber till Bergagården – kostnadsbedömning

Det påskägget innehåller Håvac systems VA utredning som gjordes på uppdrag av Sveaskog. Det är härifrån som siffran 7,3 miljoner kläcktes fram för första gången. Det intressanta med detta påskägg är att det värptes fram redan den 24 april 2018. Alltså ett nästan två års gammalt påskägg som inte kunde plockas fram i tid för KS den 25 mars 2020. Detta trots att det har varit känd hos en handfull inom kommunen sedan slutet av 2018 och där någon i den handfull hade kunnat svara på min fråga om VA kostnaden som jag ställde vid KS den 25 mars. Hur kan jag påstå detta? För att jag har följt pappersspåret som påskharen lämnade efter sig.

Snacka om ”egg on their faces”

 

 

 

Why not a happy Easter bunny?

unhappy easter bunny

Detta blir en fortsatt utveckling av mina tankar och agerande kring det tilltänkta köpet av delar av Bergagården.

Jag hoppas att du som läsare känner till begreppet ”digitala påskägg” och därför förstår den dolda överraskningseffekten av den sortens påskägg.

Min uppfattning är att när det skall göras en fastighetsaffär skall man så långt som möjligt undvika dolda överraskningar. Därför försöker jag, i fastighetsaffären Bergagården, få fram vad det har gjorts för kalkyler på en bra vatten- och avloppslösning (VA) för fastigheten.

Utifrån pusselbitarna som jag fick från kommunstyrelsens sammanträde i mars 2019 och som jag beskrev i bloggen Hållbar ekoturism i ett glasskal tog jag, vid den tiden, muntligen reda på att det fanns en VA kalkyl som landade på 3,5 miljoner kronor. Siffran dokumenterade jag i april 2019 när jag skrev bloggen Vårbruk i Lilleskogsdalen

En tilltänkt fastighetsköp för 4,8 mkr med VA investeringsbehov på minst 3,5 mkr skulle man kunna få det till för att undvika VA påskägg eller hur? Klart därför att ett underlag som redovisade VA problematiken vid Bergagården fanns framme för oss i kommunstyrelsen den 25 mars 2020 när vi skulle säga vårt om den tilltänkta fastighetsaffär eller?

Nope, not a chance!

Påskharen (vem det nu vara?) måste ha varit framme och gömt detta påskägg. Jag försökte därför leta fram påskägget under kommunstyrelsemötet. Jag frågade ordförande för FABV, Bo Carlsson, om han kände igen siffran 3,5 mkr. Och det lät bekant svarade han. Sedan frågade jag om ett ännu större VA påskägg, värt 7,5 mkr, om vilket jag hade läst om på Stefan Kärvlings blogg den 23 mars Nej till köp av Bergagården (2/3) Och det lät inte bekant blev svaret. Det visade sig att kommunalråd Gunnar Lidell också ville leta dolda påskägg. Han efterlyste underlag om vad som eventuellt behövde göras för andra investeringar i fastigheten. Svaret han fick var att det påskägget fanns på Bo Carlssons kontor och kunde kanske plockas fram i tid för kommunfullmäktiges behandling den 15 april.

Men mina påskägg då? Jag blev inte riktigt klok på om dessa skulle plockas fram för kommunfullmäktiges beskådning.

Det blev därför inget annat val än att bege sig ut på äggjakt……..

 

 

Bucci och Bergagården

Bergagården Bucci

Om ni tittar på kartan kan ni säkert förstå att Halle- och Hunneberg ligger mig varmt om hjärtat. Den blåa linjen är min resväg med bil till Bergagården på Hunneberg. Skulle jag vilja gå dit tar jag istället en promenad uppför Erdalsklev.

För ett år sedan skrev jag en visionär blogg om Bergågården.

Hållbar ekoturism i ett glasskal

Idag är det dags att skriva ytterligare några bloggrader om Bergagården. Detta på grund av att Vänersborgs kommuns fastighetsbolag (FABV) vill köpa Sveaskogs fastighet Hunneberg 1:7, Bergagården. Ärendet skall beslutas om troligen på nästa kommunfullmäktige och passerade kommunstyrelsen den 25 mars. Vid kommunstyrelsen yrkade jag avslag på affären. Något som kan betraktas som ologiskt utifrån vad jag skrev för ett år sedan.

Saken är att jag står fast vid tanken att Bergagården skulle kunna bli ett ekoturistiskt besöksmål. Jag är inte heller emot ett kommunalt ägande. Det som jag saknar i ärendet till den grad att jag, i dagsläge, inte är beredd att stödja FABVs köp av Bergagården är en redogörelse av vatten- och avloppsproblematiken som är förknippade med den här affären. En VA problematik som, för att lösa, kan föra med sig en investeringsprislapp som överstiger köpepriset på fastigheten som är 4,820,000 kronor.

Det märkliga i ärendets handläggning och tillgängligt underlag är att ingenstans refereras det till VA problematiken och någon eventuell prislapp för att åtgärda detta. Jag försökte få klarhet kring detta vid kommunstyrelsens möte.

Lokaltidningen TTELA skrev en artikel om ärendet i kommunstyrelsen och mina funderingar

Kritik mot Bergagårds-affären

Något som inte framgick i tidningsartikeln är att inte heller finns det ett underlag i ärendet som visar på vilka andra eventuella nödvändiga investeringar är förknippade med fastigheten. Moderaternas kommunalråd Gunnar Lidell försökte, utan framgång, att få klarhet kring denna aspekt.

Jag hoppas förstås att underlaget som jag och Gunnar Lidell efterlyser hinner tas fram till kommunfullmäktiges behandling av ärendet. Jag skulle dock inte satsa pengar på detta.

Därför gav jag mig själv en utmaning beträffande VA sidan av affären. Jag utvecklar vad den utmaningen har lett fram till i nästa blogg. Men jag kan redan nu skriva  att – I am not a happy bunny

 

En vanlig fastighetsaffär

vanlig fastighetsaffär

När jag som ledamot i samhällsbyggnadsnämnden inte håller koll på våra kilowattimmar håller jag istället koll på våra kvadratmeter. I torsdags var det tänkt att Holmen bruks fd huvudkontor och fabriksport skulle säljas till den som hade bjudit högst i en försäljningsprocess som slutade kl.12.00 den 12 november.

Vill ni fördjupa er i vad som var till salu klicka här

Uppdraget att sälja via mäklare fick vi från kommunfullmäktige den 22 maj 2019 med instruktioner att ett markområde runt byggnaden skulle ingå och där fastighetsenheten redan hade hunnit tala i termer av en begränsad omfattning kring byggnaden. Markområdet blev bestämt till 3500 kvm. Högsta bud blev 800 Tkr.

Easy, peasy, japanesey eller?

När vi fick detta till oss i nämnden förra torsdagen hade 3500 kvm blivit till 35000 kvm och inte rörde det sig om att någon hade omedvetet tryckt på noll tangenten en gång för mycket. En kajyta skulle också ingå och det fanns förslag till nyttjanderätts- och optionsavtal på en vattenyta. Priset för de tillkommande 31500 kvm lika med kronor gånger noll.

Här kan den som vill klicka på bilden på Holmens fd huvudkontor då Denzel Washington säger det bättre än vad jag kunde.

Jag var beredd att sälja byggnaden och de 3500 kvm för de 800 Tkr. Allt det andra krimskramets tyckte jag skulle plockas bort och att den intresserade köparen kunde inkomma med dessa önskemål separat till fastighetsutskottet. Vi var två av elva ledamöter i nämnden som tyckte detta. Två ledamöter ville återremittera och sju ledamöter tyckte att hela upplägget skulle till kommunstyrelsen. Jag tror inte att den julklappen (julklapp till köparen? julklapp till KS?) kommer att uppskattas.

För min del fick det bli en reservation.

Reservation i ärendet – Försäljning av Holmens fd huvudkontor

Idag får jag reserverar mig till förmån av mitt eget yrkande då detta ärende hade utvecklats till någonting som inte längre är en vanlig fastighetsaffär. En föredragande tjänsteman själv sade ”I början var försäljningen som en vanlig fastighetsaffär”. För mig är detta uppdraget som har funnits och är också det uppdrag som jag som nämndledamot valde att förhålla mig till.

För att förstå min uppfattning måste man läsa vad som fanns som underlag inför beslutet som kommunfullmäktige fattade den 22 maj 2018. I underlaget finns beskrivet hur försäljningsprocessen var tänkt där det står i en e-post från fastighetsenheten till kommunstyrelseförvaltningen ”Vår uppfattning är den nya fastigheten ska vara lämplig för sitt ändamål men med en begränsad omfattning kring byggnaden”

I fullmäktige fattade vi beslut med formuleringen ”att Holmens Bruk AB:s gamla huvudkontor, inom fastigheten Rånnum 6:38 i Vargön, tillsammans med ett markområde runt byggnaden ska säljas via mäklare,”

En vanlig fastighetsaffär eller hur?

När vi i samhällsbyggnadsnämnden nu skulle fatta ett beslut har en vanlig fastighetsaffär blivit till någonting mycket mer. Det har påkopplats optionsavtal, nyttjanderättsavtal, avsiktsförklaring, 31500kvm mark och en kaj till en försäljning som var tänkt som Holmens fd kontor plus 3500kvm. Allt för samma högsta bud beloppet. Fina visioner föredrogs som verkligen tilltalade mig men som inte kunde ta ifrån mig min uppfattning att jag som nämndledamot hade att följa ett uppdrag definierat av fullmäktige.

Eftersom det övriga tänket visst lockade mig kom jag fram till att jag var beredd att ta vad som heter på engelska ”A leap of faith” och ge i uppdrag till fastighetsutskottet att jobba med dessa bitar separat om nu den tilltänkta köparen till Holmens fd kontor plus de 3500kvm skulle inkomma med sådana önskemål. Detta är för mig helt i sin ordning då jag vet att fastighetsutskottet tar ställning i sådana frågor.

Det som jag upplever inte är i sin ordning är när en vanlig fastighetsaffär genom mäklare och med budgivning blir till något annat som kunde tänkas skräddarsys till intressenters önskemål och som inte längre följer ett givet uppdrag utan istället blir att varje budgivare kanske bjuder med en uppfattning om olika saker och inte heller känner till vad andra bjuder på.