Why was Pascal Tshibanda made to leave?

man-looking-to-question-mark

 

Varning – jag kommer att raljera i några av dessa rader och känsligare personer föreslås därför att scrolla ned till de sista två styckena.

Lite ironiskt att Vänersborgs kommundirektör Pascal Tshibanda fick lämna sin tjänst 11 dagar efter jag skrev en blogg med titeln Leave. Det är bara det att den bloggen inte hade något att göra med kommundirektören, ändå blev det han som fick gå. Varför fick han då gå?

  • Inte kan det vara för att Pascal kanske gräver upp fornminnen på sin fritid, då detta verkar anses som en merit i vissa av Vänersborgs politiska kretsar.
  • Inte kan det vara för att det kanske behövdes en delgivningsman för att få Pascals underskrift på kommunala dokument, då detta också verkar anses som en merit i vissa av Vänersborgs politiska kretsar.
  • Inte kan det vara för att Pascal kanske inte har fått ansvarsfrihet för något han har gjort, då detta också kan synas vara en merit i vissa av Vänersborgs politiska kretsar.
  • Kanske kan det vara för att Pascal försökte förändra en ledningskultur som länge  har suttit i kommunhusets väggar och på dess stolar. Kanske försökte han göra detta på fel sätt. Att totalrenovera och riva väggarna är kanske inte alltid den bästa vägen att få bort det som sitter i väggarna. Men vänta lite. Det var inte Pascal som satte igång det hela. Där är det det förra kommunalrådet och de tre nuvarande kommunalråden som är ansvariga. Plus den förra kommundirektören Ove Thörnkvist – men visst var det så att Ove inte fick sluta sin tjänst för att han ville förändra det som satt i väggarna, utan snarare var det för att han förändrade för lite.
  • Kanske var det så att Pascal försökte förändra en ledningskultur med metoder som har forskats fram under senare tid och som han hade fått till sig genom  ledarskapsutbildningarna han nyss hade gått. Om det är så kan jag ärligt talat säga att jag inte förstår. När Ove Thörnkvist fick sluta sade dåvarande kommunstyrelseordförande Marie Dahlin :- Vi behöver någon som ser det vi inte ser. Vi ska bygga framtiden och behöver nya krafter.

Den offentliga förklaringen till varför Pascal blev uppsagd den 2 september hette ”På grund av bristande förtroende och att vi inte delar synen på hur ledarskap ska bedrivas i Vänersborgs kommun så upphör din tjänst som kommundirektör…”. Och detta är också vad vi i kommunstyrelsen fick till oss den 4 september. Det enda som tillkom till den förklaringen var att det inte har rört sig om någon oegentlighet. Ett tillägg som redan hade givits i en mediaintervju.

Utöver detta har jag fått – på icke offentlig väg – några ytterligare förklaringar men i dem har jag inte funnit något egentligt skäl för en uppsägelse, kanske möjligen skäl för en tillsägelse, om det som har sagts till mig har varit en korrekt beskrivning av saker och ting. Ni märker att på denna punkt vill min näve inte riktigt fram ur fickan.

Kontentan är väl att den offentliga hanteringen av Pascals uppsägelse gör mig lika missnöjd som media och en stor del av Vänersborgs väljare är. Därför skickar jag idag in en skrivelse till kommunstyrelsens diarium i förhoppning om en framtida förbättring i hur min kommun tillsätter och avsätter sina kommundirektörer.

Texten lyder

Initierande av ett ärende hos kommunstyrelsen i Vänersborg beträffande att ta ställning till kommunstyrelseordförandes delegeringsuppdrag att tillsätta och avsätta kommundirektören

Utifrån uppsägelsen den 2 september 2019 av kommundirektör Pascal Tshibanda och brist på tillfredsställande information till kommunstyrelsens ledamöter som förklarar bakgrunden till uppsägelsen finner jag att jag vill initiera ett ärende hos kommunstyrelsen där vi tar ställning till nuvarande delegeringsuppdraget att tillsätta och avsätta kommundirektören.

 

Annonser

Flushed

down the toilet

Bilden föreställer hur jag kände mig igår eftermiddag vid halv tre tiden. Jag gissar att Vänersborgs f.d. kommundirektör Pascal Tshibanda kände sig på ett liknande sätt för 11 dagar sedan när han fick veta från våra tre kommunalråd att de saknade förtroende för hans ledarskap.( Jag tänkte utveckla mina tankar över den händelsen i en kommande blogg.)

För egen del representerar bilden hur det kändes efter att samhällsbyggnadsnämnden  tog ställning med röstsiffrorna 9-2 (tack Thomas Larsson i medborgarpartiet) mot min motion där jag försökte få politiken att låta familjen Solvarms fastighet Sikhall 1:20 få stå utanför det verksamhetsområdet för vatten och avlopp som den idag är tvingade in i. Detta trots att det är fullt möjligt att låta en fastighet komma från ett verksamhetsområde. Detta trots att Solvarms fastighet har en VA lösning som är bedömd av mark och miljödomstolen som bättre än kommunens egen VA lösning. Något som familjen Solvarm har blivit tvingade att bevisa till en juridiskt kostnad på över en halv miljon. En juridisk process som de hade kunnat sluppit från fall kommunen hade vid ett tidigare skede valt att låta deras fastighet få stå utanför verksamhetsområdet.

När vi ändå hade information om domen som Vänersborgs kommun ”tappade” till familjen Solvarm passade jag på att få ett klargörande om kommunen tänkte eventuellt överklaga och vem/vilka hade befogenheterna att ta ställning i frågan. Svaret är att förvaltningschefen har delegation på detta men eftersom han befinner sig på semester blir det politiken som avgör. Det kan då vara bra att veta att vår nämndsordförande har deklarerat att han har stor respekt för domstolsutslag plus att ett överklagandet inte fanns med på dagordningen igår. Domen kom den 2 september, sista dag att överklaga är 23 september.

Också intressant att domen från mark och miljödomstolen användes av förvaltningen och mina politiska motståndare som argument för att mitt förslag skulle ogillas då familjen Solvarm nu behövde inte betala. Alltså ingen lyhördhet för tanken att den som råkar ha en godtagbar VA lösning skall kunna få tillstånd en inskränkning vad gäller just deras fastighet. En inskränkning som jag menar skulle gälla bara så länge man har en godtagbar lösning eller tills det att någon i fastigheten vill hellre ansluta sig till det kommunala VA nätet.

Slutligen en uppmaning till individer med godtagbara VA lösningar som har hamnat i kommunala verksamhetsområden men som fortfarande vill köra eget. Testa med att ta kontakt med ansvariga VA politiker i era hemkommuner för att se om ni hittar någon som vill testa en motion om att få till stånd en verksamhetsområdesinskränkning för just er fastighet. Vem vet i just din kommun kanske det finns en politisk majoritet som är beredd att bifalla.

Leave

1253531_1

Nej jag skriver inte ett inlägg i den Brittiska politiska parodin som heter Brexit, detta är ett inlägg i Vänersborgs egen politisk parodi som kanske kunde heta Boexit. Bo som i centerns kommunalråd Bo Carlsson.

I juni skrev jag två bloggar ”Dessa vildsvin” och ”Bo Carlsson kände sig ”något vilseledd” utifrån medias nyhetsrapportering om att Vänersborgs kommunalråd Bo Carlsson hade för andra gången åtalats misstänkt för fornminnesbrott.

Min politisk partivän Stefan Kärvling har sedan under sommaren skrivit fem bloggar om Bo Carlssons politiska historia där han bland mycket annat också tar upp det aktuella åtalet för misstänkt fornminnesbrott.

Jag tänkte nu fortsätta med en redovisning av utveckling i den aktuella rättsliga processen som omfattar Bo Carlsson. Jag tog nyligen kontakt med Tingsrätten i Vänersborg för att få fram de senaste händelserna i mål B 2582-19 egentligen i syftet för att se hur nära man är till en rättegång.

Följande har hänt sedan stämningsansökan inlämnades den 20 juni. Den 24 juni skickades stämningen med lösbrev till Bo Carlsson, med det skickades information om förenklad delgivning. Delgivningen borde ha varit en baggis särskilt med tanke på att rätten har med ett kommunalråd att göra. Ack nej! Den 31 juli skickades ut en påminnelse med lösbrev och den 9 augusti epostade tingsrätten försändelsen till polisens delgivningscentral.

Den som tidigare har läst Stefan Kärvlings blogg nr 3 om Bo Carlsson lär känna igen förfarandet. Här är Stefans beskrivning av hur kommunalråd Bo Carlsson betedde sig gentemot rättsväsendet under hösten 2016.  Carlsson överklagade beslutet till Förvaltningsrätten, men rätten avslog Carlssons överklagan. Det var den 13 september 2016. Rätten kunde dock inte delge Bo Carlsson domen. Det verkade nästan som om han höll sig undan… Förvaltningsrätten såg sig nödsakad att utse en person, med stämningsmannabehörighet, för att personligen delge Bo Carlsson domen! Inte förrän tre månader senare(!), den 8 december, skrev Bo Carlsson på att han tagit del av domen…

Ett liknande beteende inför rättsväsandet hade jag kanske kunnat förvänta mig se hos en person som är i behov av en gode man eller förvaltare men inte hos ett kommunalråd!!! Och då har vi inte ens kommit till rättegången om den misstänkta fornminnesbrott. Suck!

(Ps – bilden är också klickbar)

 

 

Bo Carlsson kände sig ”något vilseledd”

RAÄ 105

 

Den 7 december 2017 publicerade tidningen GT en artikel om Bo Carlssons gärning efter att han hade blivit fällt för brott mot kulturmiljölagen för första gången. I artikeln finns följande citat av kommunalrådet  – Jag kommer inte gräva på det viset igen. Aldrig någonsin, säger kommunalrådet i Vänersborg.

Aldrig någonsin igen, ord och inga visor.

Den 20 juni 2019 landade en stämningsansökan hos Tingsrätten i Vänersborg med följande gärningsbeskrivning Bo Karlsson har under tiden oktober 2017 till och med den 3 januari 2018 såsom lagfaren ägare (½) till fastigheten Hallstorp 1:7, Vänersborgs kommun uppsåtligen eller av oaktsamhet själv eller tillsammans med annan olovligen rubbat, tagit bort, grävt ur, täckt över eller på annat sätt ändrat eller skadat delar av den på fastigheten belägna fornlämningen RAÄ Gestad 105:1.

Jag har hört i andra sammanhang, nu senast i fullmäktigedebatten kring ansvarsfrågan för kommunhusrenoveringen, att personer måste få lov att lära sig från sina misstag. Men om man inte lär sig?

Att söka tillstånd för att få lov att göra ingrepp på fornlämningen RAÄ Gestad 105:1 varför fanns inte det på kartan gång nummer 2? Bo Carlsson sade ju själv till TTELA i december 2017 – Jag har gjort ett formellt fel i att jag började gräva innan jag hade frågat om lov.

I polisförhöret togs upp samma tråd. Följande är direkt citerad från första polisförhör med Bo Carlsson den 23 januari 2019.

När förhörsledaren tar upp om det Länsstyrelsen hur vida Bo tog kontakt med Länsstyrelsen i detta nya ärende så säger han att det blev helt enkelt inte av vid det här tillfället och han erinrar förhörsledaren om det förra ärendet då han hade kontakt med en person på Länsstyrelsen vilket han idag inte har namnet på och den känslan han fick av den tjänstemannen på Länsstyrelsen var att det här första tillfället då var mer bagatellartat och i det samtalet så kände sig Bo något vilseledd och att det inte var så allvarligt med impedimentet vid vägen utan det gick mycket väl att snyggat till på det sättet som man hade tänkt. Här efter så har det helt enkelt inte blivit av vid andra tillfället att kontakta Länsstyrelsen men Bo säger vid det här förhörstillfället att det finns anledning nu vid situationen som är nu att ta kontakt med Länsstyrelsen och dom får helt enkelt komma ut och titta på det lilla impedimentet vid vägen och mer då avgöra hur det hela är en skada eller om det är bagatellartat som Bo vill första tillfället uppfattat det från Länsstyrelsen.

Själv tror inte jag att kulturmiljöenheten hos länsstyrelsen Västra Götaland län har anställda som bagatelliserar misstänkta fornminnesbrott och som vilseleder när de informerar. Tyvärr känner jag till andra som både bagatelliserar fornminnesbrott och som vilseleder när de informerar. Hur Boris Johnson ställer sig till fornminnesbrott vet jag dock inte.